Catharina Gotby: Brand [signed]

AWARDED SVENSK BOKKONST 2022 - Best book design and Shortlisted byStiftung Buchkunst

Looking at something in disbelief. Restrained observations of a personal tragedy - the arson that demolished her newly restored barn house

From the publisher:
When a building suddenly burned down on her yard, Catharina Gotby began to photograph in shock, as documentation for a police investigation and insurance company. At the fire site, the building's stone walls remained, the rest were gone, as if the house had never existed. The ground was black with soot. Boards have flown two meters out as if by an explosion. The ashes, the burnt boards and the shards of ice turned into violent still lifes. The book describes experiences and events after a fire, how a privacy-violating sudden event led to shock, fear, a crisis.

The design of the book: from paper, binding and printing aimes to allude to the building after the fire.

Swedish:
När en byggnad plötsligt brunnit ner vid min gård börjar Catharina Gotby i chock fotografera, som dokumentation för polisutredning och försäkringsbolag. På brandplatsen stod byggnadens stenmurar kvar, resten var borta, som om huset aldrig funnits. Marken var svart av sot. Brädor har flugit två meter ut som av en explosion. Askan, de brända brädorna och glassplittret blev till våldsamma stilleben. Boken beskriver upplevelser och händelser efter en brand, hur en integritetskränkande plötslig händelse ledde till chock, rädsla, en kris.

Bokens utformning genom pappersval, bindning, tryckutförande associerar till byggnaden efter branden. Förutom läsningen av bild och text ska boken ge en taktil upplevelse.

From Irene Berggren's text in Verk, issue 2, 2021:
Oförklarat uppkom elden. I den råa, vindstilla luften hann den kraftiga elden ta fart innan branden uppmärksammades. Det var. Fotografierna blir ett annat verk, en bok en utställning.
Branden väcker vrede. Sorg. Den plöjer fram minnesrester till ett trauma. Ett trauma som skapar återkommande upplevelser av rädsla, av hat, skriker ut sin vrede, viskar sin sorg, väcker sömn ur kaos och skräck. Sorg har en resonans som må blekna men traumat pockar på upprepande minnesförnimmelse från ett arkiv som inte bleknar. Fotografierna blir tecken som påstår, pekar ut.
Milda färger som står ut mot det svarta får en till tårar. Räkna igen alla de spikar och skruvar som fallit ut, blivit synliga, som talar om en handrörelse som visste vad den fäste. Minnen kryper ner genom tider och händelser. Personliga, då bilden är någons egen erfarenhet och plats men ändå erfarenheter att hitta i en allmänmänsklig upplevelse av förlust.
Trådar, starka som rep sköra som spindelnät. Vävda, ihopfogade, skimrande.