Kennet Williamsson: Om mig, om leran

The man and the clay. Sculptural and functional. Pottery and experiments. This is a very personal monograph on one of Sweden's foremost clay artists Kennet Williamsson. " Om mig, om leran / About Me, About Clay" is an intimate monograph on the famous Swedish ceramic artist Kennet Williamsson. In 39 short stories Williamsson writes about his practice. His work encompasses everyday design to sculpture and objects. Excerpts from the book: About clay Of all the materials and substances I have experienced, there is nothing that is like the feeling of touching a human body as much as the feeling of touching clay. I am born in the sensual world with all its pleasure and all its pain. I have been given the clay to express that which is important to me in this life. This life that is mine. I create a flower, I throw a mug for my morning coffee, I build a shivalinga, a sculpture symbolizing the male and female. That longing for morning coffee and that longing for closeness. About pots that I call mama When I was fourteen years old I began to throw pots. That’s what happened with me. I became a vessel artist. Many hours, days and nights I have been there in the magic of vessel-forming. I have thrown, I have coiled and I have hollowed out bits of clay, all to express the empty space that makes me think about the surrounding, that which cradles, that which protects the child in the mother’s womb. The picture of the vessel as something female has come to me from all that throwing, coiling and hollowing out. The feeling of being in that flow has never left me. It is a blessing that has been given to me. Those pots that I have come to call mama. ---- Swedish: ”Om mig, om leran” är en personlig, biografisk monografi om den framstående keramikern Kennet Williamsson. I 39 korta berättelser beskriver Williamsson sitt konstnärskap – arbetet med allt från bruksföremål till skulptur. Från boken: Om leran Av alla material och substanser som jag har erfarit finns det inget som liknar känslan av att vidröra en människas kropp så mycket som att vidröra leran. Jag är född in i den sinnliga världen med all sin njutning och all sin smärta. Leran har jag fått för att kunna gestalta det som har kommit att uppta mig i det här livet. Det här livet som är mitt. Jag modellerar en blomma, jag drejar en mugg till morronkaffet, jag bygger en shivalinga, en skulptur som symboliserar dom manliga och dom kvinnliga principerna. Denna längtan efter morronkaffet, denna längtan efter närvaro. Om krukorna som jag kallar mamma När jag var fjorton år gammal började jag dreja, så blev det med mig. Jag blev kärlkonstnär. Många timmar, dagar och nätter har jag varit där i kärlforman­dets magi. Jag har drejat, jag har ringlat och jag har holkat ur lerbitar, allt för att uttrycka det tomrum som får mig att tänka på det omslutande, det som håller om, det som skyddar barnet där i mammans mage. Bilden av kärlet som något kvinnligt har kommit till mig av allt detta drejande, ringlande och urholkande. Känslan av att vara i detta flöde har aldrig övergivit mig. Det är en nåd som givits mig. Dom där krukorna som jag kommit att kalla mamma.