Magnus Wallin: Works 1994-2019

Gained critical acclaim for his early 3-d computer animation Exit in 1997. This new volume includes new works like the monochrome series in aluminum, bone fragments, blood powder, acrylic called ”All those moments will be lost in time … ” from 2018 and the monumental film iunstallation ”Unnamed” (2016) Twenty-five years - the book, “Works 1994-2019” gives the story of an art that is universal. Early on, Magnus Wallin worked with 3-D animated films, object-based and site-specific works, projects based on the material in their rawest form, to give practice and highlight human existence in the narrative. A presence to the viewer that remains consistent. Introductory essay by Lars-Erik Hjertström Lappalainen in two parts: Materiality and passivity and The new intimacy. The continuity of Wallin's art exemplified by a rich visual documentation from exhibitions over the years. --- Swedish: Tjugofem år – boken, Magnus Wallin, Works 1994-2019 ger berättelsen om ett konstnärskap som är universellt. Tidigt arbetade Magnus Wallin med 3-D animerad film, objektbaserade och platsspecifika verk, projekt som baserats på materialet i sin råaste form, för att ge praxis och belysa människans existens i det narrativa. En närvaro till betraktaren som förblir konsekvent. Inledande essä av Lars-Erik Hjertström Lappalainen i två delar: Materialitet och passivitet samt Den nya intimiteten. Kontinuiteten i Wallins konst exemplifierad genom ett rikt bildmaterial från utställningar genom åren. ”När Wallin en gång ombads beskriva sin konst sa han att den är ”in your face”. Flera saker som jag redan har tagit upp motiverar ju en sådan beskrivning: verkens direkthet, att de kommer för nära, att de tittar på dig. Men det finns även en social aspekt på verken, de fungerar som kroppar som man umgås med, som man möter, som ska presentera sig. Det är även i den meningen som Wallins konst ska vara “in your face”: påflugen, närgången på ett sätt som kan uppfattas aggressivt eller plumpt av vissa, kul och drastiskt och perfekt överdrivet på ett sant sätt av andra. Jag uppfattar det här sättet att vara påflugen som väldigt roligt och glädjande. Ofta har sådana strategier uppfattats utifrån det som såras, traditionellt en borgerlig moralisk anständighet som dessutom vill finna behag i konst. Hela den sfär som idag ter sig som en behaglighetskultur. Och givetvis finns där då också politiska kopplingar”.